Hoppa till sidans innehåll

Sommarkrönika

25 JUL 2012 17:53
Om att ha en skruv lös
  • Skapad: 25 JUL 2012 17:53

Regnet vräker ner och det blåser motvind. Konstigt, det är oftast motvind när man cyklar. Regn försöker jag undvika, men vinden är det inte mycket att göra åt i denna landsdel. Så jag trampar på. Efter några mil tilltar regnet. Det är nästan så att jag funderar på att ändra mitt träningsupplägg och ta närmsta vägen hem. Om det inte bara var så otroligt opsykologiskt att göra så. Man MÅSTE köra den rundan som det var tänkt från början, annars kan vad som helst hända.

 

Då hörs det ett klingande ljud. Jag vrider snabbt huvudet bakåt och ser i ögonvrån något som ser ut som förlängningsdelen till ventilerna. Tusan också! Den vill jag inte bli av med. Dels eftersom jag bara har en och dels för att det är svårt att få tag på en sån. Hjulen har ett par år på nacken och reservdelar står inte som spön i backen, det är annat som gör det för tillfället.

 

Men så var det det här med att vända. Det får man inte heller göra. Av samma orsak som varför det är förbjudet att ändra på färdvägen. Ren vidskepelse. Ingenting annat.

Jag funderar under stark ångest i 100 meter, sen bromsar jag, vänder och trampar mig tillbaka. Saken blir ju inte bättre av att det hände i en fin utförslöpa. All min rörelseenergi går åt till att värma upp fälgarna, ganska onödigt. Kommer tillbaka till stället där jag hörde klingandet. Mitt på vägen ligger en lång, konstig skruv. Jag tar upp den, tar av mig solglasögonen för att se vad det är för någonting. Och fattar ingenting. Tittar på cykeln och konstaterar att skruven inte kan passa någonstans. Och ventilförlängaren sitter kvar.

 

Det var väl något som jag körde på då. Något som sen for upp i luften och som jag felaktigt uppfattade som att det kom från min cykel. Slänger skruven i diket och åker vidare. Regnet vräker fortfarande ner, snittfarten är förstörd, eller i varje fall betydligt sämre än jag hoppats på. Ganska misslyckat träningspass kan man utan överdrift påstå.

En kilometer senare passeras en järnväg. Då lossnar styret. Ja i varje fall en mycket vital del av det och jag förstår var skruven som jag hittade skulle sitta. Jag vänder inte en gång till. Då kommer jag att bli minst påkörd och hamna på sjukhus eller värre och det har jag inte tid med. Det får vara. Passet är ändå förstört och en ny skruv kan man väl fixa hos cykelhandlaren.

 

-Nä, den finns inte som reservdel, du får köpa ett nytt styre. Precis det svaret jag inte ville ha när jag ett par dagar senare står i en av Skånes mest välsorterade cykelaffärer. Om det var rent ljug, försök till försäljning, eller dagens sanning vet jag inte. Normalt sätt är jag inte jättesnål, men vill inte heller betala ett par tusen för ett styre vars ända problem är en tappad skruv.

 

Därför bestämmer jag mig för att leta upp skruven. På ett ungefär är jag ganska säker på var den ligger. Tar ut cykeln som nu har halva styret avmonterat och ger mig av. 24 km senare är jag på platsen. Rullar långsamt fram och tillbaka, men ingen skruv i sikte. En gång till, nu ännu långsammare. Men nä, ingen skruv. Ok, det var väl ett godkänt försök tänker jag och ska precis sätta fart för att köra hem. Då blänker det till i diket och där ligger den. Skruven. Yes! I triumf kör jag hem. Otroligt nöjd. Solen skiner och fåglarna kvittrar.

 

Vad det hade med badminton att göra? Inte mycket, men att kunna glädjas åt något litet är alltid bra. Likaså att inte ge upp. Ibland vänder lyckan när man minst anar det, om man bara försöker lite till. Och där kan vi dra lite paralleller till badminton.

Sist jag skrev fick jag lite minst sagt sura kommentarer. Tänkte nästan lägga av, men en text då och då, mer eller mindre genomtänkt är inte fel. Och till er med de sura kommentarerna. Eftersom det handlade om en skruv.

 

Skruv på er!

 

Översätta får ni göra själv.

Skribent: PO Nilsson

Postadress:
BMK Aura - Badminton
Malmö BadmintonCenter, Eriksfältsgatan 30
21455 Malmö

Kontakt:
Tel: 0708922729
E-post: auraungdom@hotmail.c...

Se all info